I onsdags eftermiddag klockan fyra står hela familjen Valtersson utanför min port i Vineuil och ringer på klockan. Eller, jaa, jag är ju innanför porten men de fyra resterande som har suttit i en bil i 150 mil från Öland, de står utanför och väntar på att jag ska släppa in dem.
Efter en middag med både min franska och min svenska familj runt bordet så tar vi ett försenat tåg in till Paris och vidare med metron tills vi stiger upp vid Ecole Militaire. Efter ett vinglas på en uteservering (med värmelampor då France just denna veckan har drabbats av kyliga vindar och duggregn) så sussar vi sött på hotellrummet.
På torsdagen smyger jag och syrran upp för att springa ned och handla färska croissants och bröd till frukosten. Uppe på rummet ska champagnen korkas upp, för mammsen fyller halvvägs-till-hundra! Efter endast en slurp ute på balkongen får hon dock krypa ner i sängen igen.. är inte migrän en rolig grej?
Stackars mamma får ligga och vila sig medans vi vandrar runt i krokarna, runt Tour Eiffel, Seine, Invalides och så lite shopping innan det är kväll och vi ska ta åka norrut för att dîner. Efter åtskilliga tabletter kommer mama ur sängen, och vi tar metron upp till 19e arr där vi har reservation på en litenlitenliten restaurang. Ett ord - mys!
Helnöjda åker sedan den äldsta och yngsta delen av familjen hem mot hotellet medans jag och syrran tar oss mot Champs Elysée och dansar loss på Queen. Kul kul kul!
Äntligen är alla på benen och vi går runt i Paris hela dagen, för att avsluta med sushi vid Bastille och sedan massa sömn för att ha energi till - Lördagen, då Valterssonbarnen åker ut till Disneyland och lever i en saga under 11 timmar medans päronen spelar golf och äter massa god mat.
Tillslut är det dags för familjen att sätta sig i bilen igen och köra hela långa vägen hem till Sveriget, med mer än hälften av mina grejer hem i bagaget. Om vi ses om en månad, ca fait "à bientôt"?
